Stockholm bör växa såväl utåt i mer lågexploaterade områden som i tätbebyggda centrala lägen. Att förtäta med bostäder inne i stadskärnan ger många tydliga fördelar, bland annat tack vare närheten till kollektivtrafik och storstadens utbud av folkliv, kultur, service och nöjen. Men förtätningen i stadens centrala delar ställer också höga krav för att projekten ska bli arkitektoniskt lyckade. Med lyckade menar vi inte att dessa nya bostadshus ska smälta in obemärkt mot sin omgivning, vilket bara är en säker väg mot en allt mer urvattnad och anonym stadsbild och det sista Stockholm behöver. Det måste till mer färg, högre kontrast och mer personliga uttryck för att istället skapa arkitektoniska pärlor som sticker ut.
Byggnadshöjden är en klassisk trätofråga i Stockholm. Starka invändningar mot högre nybyggnation i centrala Stockholm är mer regel än undantag från Länsstyrelsen, allmänheten och allsköns proffstyckare. I dag är det allt fler som talar om att man bör bygga väldigt högt i syfte att maximalt utnyttja tillgänglig markyta. Samtidigt råder det i vissa läger fortfarande ett kompakt motstånd mot allt som sticker upp över den normerande standardhöjden på maximalt 5–7 våningar. Gröna huset är ett exempel på hur man på många platser kan bygga nytt med en byggnadshöjd på 10+ våningar, som redan är etablerade i området genom intilliggande byggnader, både i syfte att harmoniera med omgivningen men också för att nå en större acceptans från exempelvis myndigheter och kringboende.