Lär dig hur folk lyssnar - sen vet du hur du ska tala

Den här inställningen gäller så klart långt ifrån alla arkitekter. Men desto fler av oss är i grunden ganska ointresserade av kommunikation som en naturlig del av vår gärning. Många ser det som ett nödvändigt ont. Den gängse uppfattningen är att förslag, tankar och åsikter helst ska bedömas utifrån sina egna meriter. Åthävor och krämarfasoner undanbedes. Det är knappast någon slump att vi inte har någon Bjarke Ingels, Zaha Hadid eller Rem Koolhaas i Sverige.

Jag tycker att det är olyckligt att klassisk svensk ryggradsjante inte sällan avfärdar goda kommunikationsinsatser som ett utslag av självbelåtenhet. Och den uppfattningen har inget att göra med att jag vill se svenska starchitects oblygt kapa åt sig uppmärksamhet och status. Däremot ser jag att en god kommunikativ förmåga är minst lika viktig för alla oss som sliter med att driva och påverka i viktiga frågor som sträcker sig långt bortom att stärka det personliga varumärket.

De som inte kan artikulera sina åsikter och argumentera för dem på ett underbyggt och övertygande sätt har alltid jobbat i uppförsbacke. Och inget kommer att göra det lättare för dem i framtiden. Tvärtom. De allt mer komplexa och krävande utmaningar vi som samhälle och arkitekter ställs inför kommer verkligen att pröva allas vår kommunikationsförmåga på nya sätt. Mer tvärdisciplinära arbetssätt, ett starkare socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbarhetsfokus, medborgarinflytande och medskapandeprocesser och inte minst högre gestaltningsmässiga krav och ambitioner kommer att hissa kraven ytterligare. Detta gäller inte minst oss som aktivt vill axla ett tydligt ansvar i samhällsbyggandet.

Vill man verkligen få någon att lyssna så kommer det inte längre räcka att bara skrika mest och högst. Substans, relevans och bevis i välformulerad och smart förpackning kommer ovillkorligen att bli allt viktigare.

Vi upplever nu en historisk högkonjunktur i byggandet. Men så kommer det så klart inte att fortsätta i all evighet. Den ekonomiska verkligheten kommer förr eller senare att böja kurvorna neråt. Vår bransch kommer dessutom att genomgå drastiska förändringar i takt med att digitaliseringen skapar nya förutsättningar för vad vi i vår yrkesroll faktiskt kan och förväntas uträtta.
Grunden för vårt arbete och intjäning kommer ovillkorligen att viktas om från projektering till analys, strategi, innovation och kreation. Och att sälja dessa tjänster kommer att kräva långt mer än en fnösktorr verksamhetsbeskrivning, en bunt cv:n och lägst prislapp.

Trender kommer och går inom arkitektur och stadsutveckling. Och i dag slår de igenom snabbare och på bredare front än någonsin förr. Modeorden haglar allt tätare och bruset ökar lavinartat. I den här verkligheten blir det snart minst lika viktigt att hitta sin egen röst i kommunikationen som i sitt skapande om man vill förbli konkurrenskraftig. Och inte minst om man ska ha chansen att ta en tätposition.

Dem av oss som vill bidra med starka och nytänkande idéer för en positiv samhällsutveckling kommer att tvingas ägna betydligt mer kraft och uppmärksamhet åt kommunikation. Det är bara att hacka i sig. Detta ganska odramatiska konstaterande borde vi som bransch redan nu ta konsekvenserna av. Det gäller över hela linjen, givetvis inte minst på våra utbildningar. Vi måste bli bättre på att synliggöra och argumentera för de stora värden god arkitektur faktiskt tillför. Det gör vi så klart både genom att att berätta på ett inspirerat sätt om goda exempel från dagens praktik, men framför allt när vi lyckas skapa ett äkta engagemang så väl för framtidens svåra utmaningar som dess i princip obegränsade möjligheter.•