Läs Emma Jonsteg om Mehmet Kaplan och byggtakten

Det ska erkännas att även jag är tveksam till om subventionerna kommer att göra rätt jobb. Lyssnar man på byggbranschen så kommer de knappast att öka byggandet i någon vidare omfattning. Däremot kommer de att kunna ge bostäder till ett lägre pris. Frågan är bara med vilken kostnadseffektivitet och inte minst för vilka grupper dessa bostäder kommer till gagn.

Kritiken mot subventionerna skyler tyvärr över en rad viktiga frågor som borde debatteras minst lika flitigt. Och det får vi nog dessvärre vänja oss vid, för oppositionen lär knappast låta ett endaste tillfälle att kritisera en så kostsam och kraftigt omdebatterad åtgärd av klassiskt vänstersnitt, passera outnyttjat.

Men vi måste skapa fler prisvärda bostäder även för dem som har knappa resurser. Så vad har vi då att sätta vårt hopp till om subventionerna inte ger något ökat byggande?

Ja, att tro att förenklade planprocesser och begränsade möjligheter till överklaganden per automatik kommer att leda till fler byggda bostäder, till lägre produktionskostnader som dessutom kommer de boende till godo i form av lägre hyror, är naivt. Sådant kommer på sin höjd att putsa ner snittproduktionstiden marginellt.

Regeringens subventioner av nybyggnation är märkligt frikopplade från åtgärder för att öka rörligheten i det existerande bostadsbeståndet där de riktigt prisvärda bostäderna redan finns. Mot den bakgrunden känns det ensidiga fokuset på att bygga nytt, och därmed avsevärt mycket dyrare, för bostadsmarknadens allra magraste plånböcker verklighetsfrånvänt.

Och det handlar inte om brist på alternativa förslag. Allt ifrån de numera uttjatade som att höja lånetaket och slopa flyttskatten till mer nytänkande som subventionerat bosparande eller att ge kommunerna en rejäl ersättning per planlagd kvadratmeter.•