Naturen är en självklar del i våra urbana miljöer

Perspektiven på vilka möjligheter och utmaningar vi står inför skiftar i debatten om hur vi hanterar naturen i våra urbana miljöer. I veckans panel ingick Per Ankersjö, tidigare stadsmiljöborgarråd i Stockholm, numera PR-konsult på A Beautiful Soup, Lena Brunsell, landskapsarkitekt från Ekologigruppen och Maria Bergström, landskapsekolog och biogeovetare på Naturskyddsföreningen. Och även i den här gruppen var infallsvinklar och idéer delvis olika även om samsynen var påtaglig.

För mig är det tydligt att det går trender i den här frågan som i dag kanske mer än något annat präglas av talet om biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Till det kan läggas den ständigt pågående diskussionen om grönytor och strandskydd. Sist men inte minst har vi så klart den urbana hipstermedelklassens alldeles egna graffitivägg för oss som inte längre är helt purunga;: stadsodlingen.

Alla är de angelägna frågor och det är viktigt att vi hanterar och värderar dem som de förtjänar. Det som förvånar mig är hur förhållandevis lite vi talar om innovation och i grunden helt nya förhållningssätt. De allra flesta är överens om att vi står inför omvälvande förändringar under de kommande årtiondena när det gäller våra städers utformning och innehåll. Men jag tror att en hel del av de lösningar vi efterfrågar och hamnar i just nu har väldigt få likheter med vad vi kommer att utveckla i morgon.

En sak vi var väldigt överens om i vårt samtal var att naturen inte kan betraktas som frikopplad från staden. Den är – och måste i allra högsta grad förbli – en del av våra urbana miljöer. Där tror jag vi har nyckeln till det rätta förhållningsättet. Naturen i staden är något annat än en sämre version av naturen på landsbygden. Och det kan vara något bra i sig.

Jag försöker alltid undvika att vara en alltför enögd teknikentusiast, väl medveten om att ekonomi och värderingar ofta är starkare krafter för att driva beteendeförändring. Det känns som att vi har börjat skrapa på ytan när det gäller vilka förändrade krav som kommer att följa av klimatförändringar och andra miljömässiga utmaningar, men att vi fortfarande underskattar de enorma möjlig­heter som forskning och en allt snabbare teknisk utveckling kommer att ge oss när det gäller naturens plats i vårt dagliga stadsliv.

Som så ofta annars när det gäller frågor om hållbarhet så saknar vi här ett viktigt perspektiv i våra ansatser att skapa ett bredare engagemang och friare tänkande. Vi talar väldigt mycket om vår skyldighet – som samhälle och urbana varelser – att värna naturen, men vi talar på tok för lite om vilka enorma värden det kan medföra för oss som enskilda individer. Ett budskap som det stora flertalet av oss, hur sorgligt det än kan låta, ofta har betydligt lättare att ta till sig.•