Världsledande, unikt, nyskapande gestaltning, ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet… Vi vet alla hur det brukar låta när landets kommuner beskriver sin framtida förträfflighet. Och inte sällan är en bärande strategisk tanke att man ska ta sig dit med hjälp av banbrytande stadsbyggande och arkitektur. Så hur jobbar då de som faktiskt bestämmer över de här frågorna för att visionerna ska kunna bli verklighet?
Stort glapp mellan vision och verklighet
Världsledande, unikt, nyskapande gestaltning, ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet… Vi vet alla hur det brukar låta när landets kommuner beskriver sin framtida förträfflighet. Och inte sällan är en bärande strategisk tanke att man ska ta sig dit med hjälp av banbrytande stadsbyggande och arkitektur. Så hur jobbar då de som faktiskt bestämmer över de här frågorna för att visionerna ska kunna bli verklighet?
I senaste avsnittet av Svensk Byggtjänsts podcast Snåret så snackar vi om hur tillvaron ser ut för stadsbyggnadsdirektörerna i våra tre största städer, Christer Larsson från Malmö, Agneta Hammer från Göteborg och Anette Scheibe Lorentzi från Stockholm.
Vår diskussion gav en bra inblick i synen på många av vardagens utmaningar, men kvalitetsdiskussionen visade sig vara en svår nöt att knäcka även i det här sällskapet. Som så ofta blev svaren på direkta frågor lite för svävande när de handlar om hur man praktiskt ska arbeta för att nå sina mål.
För självklart är man även på stadsbyggnadskontoren i våra större städer medveten om att man allt för sällan når upp till den nivå man säger sig eftersträva. Orsakerna till detta må variera. Men kanske att visionerna emellanåt tenderar att bli så högtflygande att man ”nere på golvet” inte riktigt tar dem på allvar. En tendens som alldeles säkert blir ännu starkare om man inte upplever sig ha rätt verktyg, beprövade processer och politiskt stöd för att ha en sportslig chans att kunna förverkliga dem. När det gäller de sistnämnda sakerna så vet jag att så tyvärr allt för ofta är fallet.
De kommuner som vill nå längre måste på riktigt börja se sig som en garant för utvecklingen av platser, områden och städers kvaliteter, snarare än bara en markförsäljare och en plan- och bygglovshandläggare. Det finns nämligen ingen annan som kommer att axla den rollen.
Här följer därför en liten checklista på kvalitetshöjande åtgärder som det står varje kommun fritt att tillämpa. Några av dem har redan implementerats med framgång på olika håll i landet.
- Bjud in arkitekter och byggherrar med hög ambition och rätt kompetens. Kräv att de är väldigt tydliga med vad man faktiskt menar med olika hållbarhetsaspekter, kvalitetsbegrepp och gestaltningsambitioner.
- Var tydlig med vad man från kommunens sida inte vill ha och vad man uppfattar som bristande kvalitet.
- Tillämpa markanvisningstävlingar med fast markpris där kvalitet är urvalskriterium.
- Ställ konsekventa och tydliga krav genom projektens alla faser och låt en projektledare följa ”sitt” projekt hela vägen.
- Avveckla kompromisskulturen genom att villkora bygglov mot att man lever upp till vad man som byggherre utlovat i tidigt skede.
- Avslutningsvis: Blygs inte för att ta hjälp av andra. Det finns oerhört mycket värdefull kunskap och erfarenhet att lära sig av på andra håll. Varför inte tillsätta ett advisory board som kan stötta med kompetens i projektens olika faser?
För att nå längre så måste hela projekt-organisationen bli kulturbärare av den stora visionen och låta den sätta sin prägel på alla delar av det vardagliga arbetet. Här finns stora kvalitetsvinster att göra bara genom att kräva bättre arkitektur för samma mängd pengar och resurser som i dag spenderas på det som sällan blir mer än mediokert. Det är inte minst sant när det gäller våra tre storstäder.•