Tydliga idéer krävs för en lyckad markanvisning

I dag är situationen en annan och de kommuner som i dag duckar för frågor om långsiktigt värdeskapande stadskvaliteter kommer snart att få se sig både förlöjligade och frånåkta.

I veckans avsnitt av Svensk Byggtjänsts podcast Snåret diskuterade jag markpolitik med Martin Arkad, vd på Järntorget, Jan Rydén, curator på Färgfabriken och Ingrid Anderbjörk, avdelningschef på stadsbyggnadsförvaltningen i Uppsala. Och bilden var tydlig. Det händer saker. Positionerna flyttas fram.

Det system man på olika håll i dag utmanar bygger i mina ögon på ett bakvänt arbetssätt. Ett där kommunen först säljer marken till högsta möjliga pris för att sedan begära in ett arkitektoniskt förslag när man som byggherre kanske redan dragit på sig svårigheter att få ekonomi i projektet. Det säger sig självt att det uppstår problem. Inte minst om tydliga kvalitetskrav lyser med sin frånvaro.

Markanvisningsprocessen bör rimligtvis istället utgå ifrån en tydlig idé om vad och vilka kvaliteter staden behöver, inte vilket kvadratmeterpris man kan pressa ut. När vi nu ställer om mot ett värdeskapande och hållbart stadsbyggande så måste processen istället ta sin utgångspunkt i en tydlig kravställning från stadsbyggnadskontorens sida. Sedan är det upp till dem att i ett nära samarbete med byggherrar och arkitekter enas om en gemensam målbild för att med den som rättesnöre jobba fram de bästa tänkbara förslagen för platsen och kommunen.

Hur svårt kan det vara undrar man. Faktum är att ett flertal kommuner redan prövar nya tanke- och arbetssätt. Vi ser det i Kiruna, Upplands Väsby, Linköping och Uppsala. Städer där man på olika sätt jobbar med ett tydligt kvalitetsfokus i kommunens markanvisningar och byggprocesser. Resultatet är skiftande men den samstämmiga bilden är att man tycker sig nå längre och inte minst nå dit snabbare. Så förefaller det även för oss utomstående.

Den minsta gemensamma nämnaren för att få fart på förändringsarbetet är som i så många andra sammanhang politiskt mod och dådkraft. Där läggs grunden för att arbetet över huvud taget ska ha några utsikter att lyckas. Och med dessa goda exempel som förebild tror jag att betydligt fler politiker kommer att repa mod.

Till och med Stockholms borgmästare, finansborgarrådet Karin Wanngård, har öppnat upp för att i stadens markanvisningar kunna vikta ner högsta pris och i högre utsträckning låta faktorer som arkitektur, miljöaspekter och lägenhetsstorlek vara styrande. Hur mycket det blir kvar av den vackra ambitionen när den krockar med en politisk vardag där man ska kvitta kortsiktiga försäljningsintäkter mot långsiktigt värdeskapande utan att det återspeglas allt för tydligt på skattsedeln och i väljarnas plånbok, återstår att se.•