Banvaktarkvarteren bygger på en förståelse för och modern tolkning av Lunds historiska stadsbyggnadskvaliteter. Målet är varken att vara överdrivet historiserande eller modern och samtida som ett självändamål. Snarare vill vi förstå vad som skapar Lunds identitet och därigenom skapa en lösning som blir en naturlig förlängning och entré till stadskärnan och Södertull.

Genom att ifrågasätta liggande planförslag har vi skapat ett förslag som kombinerar en hög exploatering med en mänsklig skala där resan längs Hardebergaspåret varit drivande för gestaltningen. Tydliga gavelmotiv, ett varierat taklandskap och omhändertagna detaljer omkring sockelvåning skapar ett samtida lundensiskt uttryck som håller över tid.

Stationsparken med sina uppglasade bottenvåningar för kontor skapar en publik park som är aktiv och närvarande under dygnets alla timmar. Små upphöjda kantzoner och murar skapar tydliga gränsdragningar i den öppna kvarterstrukturen. Den lilla Banvaktarstugan med funktioner som vänder sig såväl mot Hardebergaspåret som gård blir en välkomnande juvel i området. Gränderna som befolkas av såväl radhus som lägenheter och lokaler skapar variation i uttryck och boendeformer.

Förslaget svarar på en knepig ekvation – hur skapar vi något samtida lundensiskt som maximerar exploateringen utan att tumma på de goda livsmiljöerna som kommunen och invånarna efterfrågar.

Lunds varumärkesstrategi bygger på ambitionen ”att vara den kommun där flest idéer skapas, tas om hand och utvecklas”. Önskan om att profilera sig som en ung, innovativ och kreativ stad är kommunen långt ifrån ensamma om, men vad som däremot särskiljer Lund från de flesta andra är det historiska arv som sätter stämpel på staden.

I uppgiften att utveckla Margretedal och skapa en ny stadsmässig entré mot Södertull måste vi förhålla oss klokt till såväl det innovativa som det historiska arv som vi möter vid den Södra Esplanaden. Vad innebär paradoxen mellan det innovativa och traditionsrika när vi utvecklar nya stadsdelar i det centrala Lund? Hur skapar vi något samtida som samtidigt förhåller sig till Lunds historia och förblir relevant även över tid?

I arbetet med att förstå Lund och dess arkitektoniska identitet har vi tagit fram en verktygslåda som beskriver stadens kvaliteter och särarter. Verktygslådan har utvecklats som ett hjälpmedel i designprocessen med ambitionen att även fungera i den vidare gestaltningen av förslaget.

Förhållningssättet kan beskrivas som en form av kritisk regionalism, där vi anser att vi i det moderna och samtida ständigt måste förstå och förhålla oss till Lunds historiska kvaliteter. Ambitionen är inte att vara historiserande eller att skapa pastischer, utan att förvalta Lunds egenarter i det samtida för att bygga vidare på Lunds identitet. Eller som det står uttryckt i Lund kommuns förarbete till den översiktsplan som antogs 2018 – ” Det är inte innovativt att uppföra ”modern samtida” arkitektur som inte förmår mer än att se just samtida ut. ”

A: Korta fasadlängder
-Tätt och småskaligt med korta fasad-och siktlängder skapar ett varierat och dynamiskt medeltida gaturum.

B: Portiker och valv
-Gedigna portiker, valv och smala passager skapar en tydlig avgränsning mellan privat och offentligt.

C: Sammanbundna gårdsrum
- Inre stråk förbinds genom sammanlänkade gårdsrum. Mindre gårdar bildar storkvarter där barn kan leka fritt.

D: Gröna fasader
-Fasader bevuxna av vildvin och andra klätterväxter pryder många av Lunds fasader och bidrar till gröna täta gaturum.

E: Omhändertagen kantzon
-Kantzoner med trappor till entrédörren, vildrosor, portar och cykelparkering låter beonde ta ägarskap över gaturummet.

F: Sammanhängande golv
-Kullersten som sömlöst knyter samman körbana och trottoar skapar ett golv på lika villkor mellan olika trafikslag.

G: Varierat taklandskap
-Hörnhus, gavlar och takkupor skapar ett varierat taklandskap. Längs många gator läses taken som 50% av byggnadsmasan.

H: Taktilitet i ögonhöjd
-Hantverksmässig omsorg i tegel, korsvirke, reliefverkan och tydliga sockelvåningar skapar upplevelserikedom i ögonhöjd.

1. Utgångsläge
Målsättningen för Banvaktarkvarteren är att med små modifieringar av liggande planförslag för Margretedal höja den upplevelsemässiga resan och boendekvaliteterna längs Hardebergaspåret i en samtida tolkning och årsring som förstärker stadskärnans särart.
Det liggande planförslaget med små slutna kvarter i kombination med pressade ytor och hög exploatering skuggar både för sig själv och parken vilket i sig skapar sämre bostadsförhållande, samtidigt som kvartersstrukturen riskerar att kännas främmande i sin stadsmässiga kontext.

2. Öppna upp och släpp ned solen i storgårdskvarter
Vi föreslår att öppna upp kvarteren mot Hardebergaspåret för att få ned sol på såväl gård som gångstråk och samtidigt skapa gynnsammare förhållanden för parkhusen. För att vinna tillbaka förlorad yta föreslår vi att utvidga kvarteren något i bredden samt att utöka byggnadsdjupet från 12 till 13,6m för att skapa förutsättningar för bättre planlösningar. Härigenom har vi även minimerat antalet lägenheter i bottenplan som vetter mot norr och skapat förutsättningar för genomgående lägenheter med parkvyer för merparten av de boende

3. Anpassa höjder och kvartersstorlekar för maximal exploatering
I gestaltningen har vi utgått från maximal exploatering på 48 500m2. För att uppnå detta krävs det volymer som varierar från 5-10 våningar. Kvarteren trappar konsekvent ned mot sydväst för att släppa ned kvälls-och eftermiddagssolen på Hardebergaspåret och gården.
I de två västra kvarteren är ambitionen att hålla nere våningsantalet något till förmån för att det östra kvarteret blir något högre och relaterar till högre befintliga bebyggelsen vid Karhögstorg, samtidigt som det trappar ned och öppnar upp sig mot parken.

4. Ett varierat taklandskap och tydliga gavelmotiv
I det gamla Lund utgör taklandskapet en stor del av stadsbilden då taket i många fall utgör nästintill 50% av byggnadsmassan. För att skapa småskalighet och variation och bryta den stora byggnadsmassan utan att förlora för mycket yta föreslår vi höga flacka tak där takfoten i de flesta fall är placerad på våning 3-5. Volymerna ges ett rationellt och harmoniskt uttryck längs långsidorna som håller ihop området som helhet. Istället är det de många gavelmotiven som tillåts sticka ut genom mönsterteglingar, varierande fönstersättningar och balkonger.

5. Ett optimerat och undangömt parkeringshus
För att uppnå en så sammanhållen och livfull stadsmiljö är vår målsättning att lyckas gömma undan alla parkeringsplatser i ett garage som aldrig kommer ut i fasad. Det östra kvarteret är därför anpassat efter att skapa ett så rationellt parkeringshus som möjligt där 380 parkeringsplatser får plats utan att synas. Detta uppfyller områdets samlade parkeringsbehov samt de 130 parkeringsplatserna från idag befintligt parkeringshus. Genom en upphöjd gård görs även plats för radhus i två våningar i bottenplan vilket omhändertar kantzonen runt kvarteret.

6. En öppen och publik park med tydliga gränser
Stationsparken förlängs och blir en del av Banvaktarkvarteren. Parkhusen särskiljs tydligt från övrig bebyggelse såväl i form som materialval. En helt uppglasad bottenvåning med kontorslokaler mot parken stärker parkens publika karaktär. Tydliga gröna kilar letar sig ned mellan husen med rejäla gräsytor och stora träd. Kantzonrena runt parkhusen blir tydligt definierade med terrasser gemensamma för kontor och boende. Mot söder avgränsas kvarteren med hjälp av Banvaktarstugan och omhändertagna murar och upphöjda terrasser.

En av projektets målsättningar har varit att göra resan längs Hardebergaspåret till en central del av gestaltningen, snarare än en gräns som löper parallellt med projektets två sidor – den publika parken och den urbana fronten mot Södra Vägen. Som förbipasserande eller besökande ska känslan vara att du reser genom området snarare än förbi, där arbetsplatser, bostäder och gemensamma funktioner bidrar till att skapa karaktär och variation i det urbana rummet. Trots att parkhusen och banvaktarkvarteren skiljer sig åt i gestaltning och funktion strävar vi efter att sammanfläta dessa till en helhet. I denna strävan har därför gränsdragningen mellan offentligt, semi-offentligt och privat varit en nyckelfråga i designprocessen.

Förslaget har en tydlig dubbelsidighet. Södra Vägen och Stora Södergatan frontas alla av tydligt urbana kvarter där indragna hörn definierar rumsligheter och platser för lokaler samt kommersiell verksamhet längs gaturummet. De indragna hörnen bidrar samtidigt till att lösa bullerproblematiken mot söder genom att göra plats för små lägenheter under 35m2.

Insidan fodras av terrasser, sittkanter, planteringar och privata uteplatser. Alla lägenheter på bottenplan är upphöjda en halvmeter från markplan för att skapa bättre boendekvalitet och skydda mot insyn. Dessa möts i en gemensam upphöjd terrass som löper runt insidan av kvarteret och som tillsammans med låga murar, den gemensamma Banvaktarstugan och grindar in till gården bidrar till att tydligt definiera gränsen mellan privat och offentligt.

Banvaktarstugan fungerar som en semi-publik samlingsplats som vänder sig såväl mot boende som mot kontorslokaler i parkhusen. Banvaktarstugan kan innehålla funktioner som vänder sig mot Hardebergaspråket och de förbipasserade, exempelvis ett galleri eller en ateljé. Stugan kan även användas som samlingslokal eller förlängd arbetsplats.
På den norra sidan av Hardebergaspåret ligger stationsparken. Stationsparken befolkas av fyra stycken parkhus. Mellan parkkhusen löper tre gröna kilar med plats för lek och umgänge. Som komplement till de bevarade träden planteras ett antal större träd mellan husen. Parkhusen fodras även de med terrasser som vänder sig in mot Banvaktarkvarteren och definierar entréer och platser för cykelparkering.

Terrasserna görs tillgänglig via ramper och husens entréer nås inom 25m från tillgänglig angöring. För att undgå att privatisera parken glasas parkhusens bottenvåning upp. Husen innehåller kontorslokaler med utsikt över parkmiljön. Terrasserna delas av boende och kontor och är lokaliserade för att utnyttja soltimmarna på bästa sätt. Den upphöjda terrassen ramas in av en ordnad plantering med exempelvis buxbomshäckar som skapar en ordnad och lummig omgivning utan odefinierade och otydliga gräsytor.

Hardebergaspåret
Hardebergaspåret sveper genom området och skapar intressanta siktlinjer och en upplevelserik resa genom området.

Shared space och angöring
Angöring sker genom ett gångfartsområde parallellt med Hardebergaspåret som tydligt särskiljer sig i beläggning.

Bevarade träd
Genom att trycka ned bebyggelsen mot söder kan nästintill samtliga existerande träd bevaras och bli en del av parken.

Parklandskapet
Tre tydliga kilar sträcker sig upp mot Södra Esplanaden med stora gräsytor tillgängliga för boende och förbipasserande.

Privat och offentligt
Bostäder i bottenplan är upphöjda 0,5m och skapar genom terrasser och murar en tydlig gräns mellan privat och offentlig.

Aktiva bottenvåningar
Lokaler placeras i hörn och mot Stora Södervägen. Parken aktiveras genom kontorslokaler i en uppglasad bottenvåning.

Materialiteten består genomgående av tegel, trä och plåt. Teglet varierar mellan volymerna i olika grå-beiga nyanser. Detta ger ett mer samtida uttryck som tydligt särskiljer sig från de rödbruna nyanserna som återfinns i stora delar av det den gamla stadskärnan.

Gavelmotiv artikuleras genom bland annat mönsterteglingar som kan framhäva hela gavelmotiv eller fönsteröppningar. Ur miljöhänsyn förespråkas återvunnet tegel. Detta kan bland annat vara tegel tillverkat av återvunnet byggavfall eller genom återvunna tegelstenar som bidrar med vacker patina redan från dag ett.

Fönsterkarmar och detaljer i trä används framförallt i entréplan som tillsammans med bland annat mönsterteglingar är med till att öka detaljnivån och uppleveser i ögonhöjd.

Parkhusen utförs i ”Köpenhamnsgrön” plåt som smälter väl in bland träden och som tillsammans med sin form ger ett tydligt samtida och mer monolitiskt uttryck.